Tjaktje

I denna text vill jag dela med mig av mina upplevelser från första tillfället av den samiska matlagningskursen "Året med Elaine" i Lockåsböle, samt om hur min släktforskning tog mig hit...

För knappt ett år sedan påbörjade jag min släktforskning; en intressant och mycket givande sysselsättning. Likt för dem allra flesta fanns det även inom mig ett frö av nyfikenhet som kom att bli grundstenen till att börja forska, och i mitt fall var det att jag ville ta reda på mer om mitt eventuellt samiska ursprung på mormors sida. Släktforskningen har kommit att bli en gedigen resa och är en spännande historia med många dimensioner, något jag inte har plats för att gå in på djupet med i denna text. Men som alltid med mig, oavsett vad jag tar mig för, så spelar min passion för smaker en stor och betydelsefull roll… så även i detta fall, och det är något jag gärna vill dela med mig av.

Som ett försök att skapa sammanhang i min berättelse måste vi ta oss tillbaka i tiden, närmare bestämt till Idre sommaren 2019 då jag av en händelse lyckades glida in på en spännande matlagningskurs med samisk mat. Nu kanske du höjer lite frågande på ögonbrynet och undrar ”hur i hela friden hamnade hon där”? Men det kom sig av att min fru var inbjuden av organisationen Slow Food Sápmi för att hålla ett föredrag om klimatsmart mat, hållbarhet och matsvinn.

Med tanke på mitt redan existerande intresse för samisk kultur, historia och hantverk var jag inte sen att tacka ja till att delta på en samisk matlagningskurs. Jag menar, går det ens att få en mer delikat möjlighet?

Ledare för den samiska matlagningskursen i Idre var Ann Sparrock; en erfaren och mycket skicklig kock som arbetar med samisk matlagning inom offentliga kök samt driver renskötselföretag inom Jijnje vaeri sameby. På kursen delade Ann generöst med sig av sina kunskaper och berättade om värdigheten i att ta reda på så mycket som möjligt, oavsett om det handlar om mat från ett djur eller en grönsak. Detta synsätt kändes å ena sidan som en självklarhet för mig samtidigt som det blev extremt tydligt vilket sorgligt slöseri som pågår av naturens resurser; något som väckte ett starkt intresse för att lära mig mer om den samiska matlagningskulturen.

Förutom att maten som vi tillagade i Idre  blev ljuvligt god och upplevdes genuint ärlig så märkte jag dessutom att den gjorde gott i min kropp.

Kursen i Idre anordnades i regi av Slow Food Sápmi, vilket är en samisk branschorganisation som jag sedan tidigare kommit i kontakt med på en matmarknad i Jämtland. Denna organisation är en viktig företrädare som arbetar för att utveckla och bevara samisk mat samt samernas rättighet att producera sin egen mat. Tillsammans med andra urfolk belyser Slow Food Sápmi hur mattraditioner och matproduktion styrs av naturens och årstidernas villkor; en livsstilsfilosofi som tilltalar mig på ett oerhört djupt plan.

På kursen i Idre träffade jag flera inspirerande människor i olika åldrar, och jag kommer ofta på mig själv med att tänka på dessa personer. Även om det bara var under ett par dagar vi umgicks bär jag med glädje med mig samtliga i mitt hjärta, det är ju ändå människorna runtomkring en upplevelse som ger minnena en guldkant. En av dessa personer var fotografen Bianca Brandon-Cox vars uppgift var att dokumentera varje maträtt samt det som hände under kursen. Bianca är en person som jag ser väldigt mycket upp till, dels för hennes talang att skapa och fånga vackra ögonblick men också för att hon varit med och bidragit till uppkomsten av min favoritbok; Hävvi=Självklart.

Hävvi= Sjävklart är en bok som jag införskaffade på ovannämnda matmarknad i Jämtland och jag minns tydligt hur jag såg den på avstånd hos en av knallarna. Den ropade liksom på mig, just där och då på det snöklädda torget

I boken tolkas sydsamisk mat av Elaine Asp och som läsare guidas du genom den samiska matens förutsättningar, historia och dem åtta årstiderna. En prisbelönt inspirationskälla utan dess like som passar såväl privatpersoner som stjärnkockar med recept på äkta råvaror samt fantastiska bilder. Döm om min förvåning då jag i januari 2020, alldeles efter nyårslöftet infriats om att även detta år ska bli mitt och att jag ska se till att unna mig något, plötsligt får syn på kursen ”Året med Elaine”. Den röda tråden i mitt ständigt sökande sinne kunde inte bli mer tydlig varav jag anmälde mig direkt och blev tilldelad en plats.

Kurstillfälle 1, Året med Elaine; Tjaktje.

På grund av rådande omständigheter med den pandemi som börjat härja världen runt blev vår första inplanerade träff  på kursen framflyttad till 2021. Första kurstillfället blev istället det som skulle vara andra träffen i oktober, då vi kommit in på hösten som enligt samisk tideräkning kallas Tjaktje.

Som tidigare nämnt utgår man inom den samiska kulturen från att året består av åtta årstider vilka fördelas på tolv månader; ett sommarhalvår och ett vinterhalvår. Det är renen och rennäringen, den samiska kulturens viktigaste kulturbärare, som ligger som grund för det samiska året vilket också brukar benämnas som ”renens år”. Tjaktje är slaktens och köttets tid då jaktsäsongen av hjort och älg startar igång. Det är också denna tid som sista slakten av sarvar (hanrenar) sker innan dem går in i brunst.  

På första kurstillfället låg fokus på styckning av ett helt djur, att ta till vara på så mycket som möjligt av detta samt att laga inälvsmat. Av lammfilén blev det en härlig tartar, av lever och andra mer "oädla" delar ugnsbakades en krämig pastej och av tunga och hjärta tillsammans med bogar av hjort tillagade vi ett välsmakande långkok. Att få stycka ett helt djur själv var för mig en vacker men framförallt lärorik upplevelse. Det kanske inte kommer vara något jag gör jätte ofta men det är en viktig kunskap som jag med stolthet vill lära mig bemästra.

Styckningsschema av ren

Första dagen fokuserade vi på djurets (lamm) anatomi.

Av lammkött och späck gjorde vi finfina lammfärskkorvar smaksatt med kvanne. Fjällkvanne har inom den sydsamiska kulturen använts som både mat och medicin.

Efter första helgen med Elaine har det blivit tydligare för mig att vi borde leva mer i symbios med årstiderna och ta till vara på det naturen har att ge. på så vis skapas bättre förutsättningar för ett medvetet livsmedelssystem, en hållbarare resursförbrukning samt bevarandet av den biologiska mångfalden. En minst sagt betydelsefull motvikt till samhällets rådande snabbmatsstress! 

Som avslut på denna berättelse vill jag skåla för såväl släktforskning som samisk matkultur. Och vad passar väl bättre än en  High Coast Dalvve! Dalvve är det samiska ordet för vinter och det är just vad det kommer vara nästa kurstillfälle.