Världens äldsta whiskydestilleri och dess fantastiska historia

 När det handlar om mindre orter så kan det vara så att ett enda företag kan göra orten eller så kan det också vara så att invånarna istället gör företaget.

När det kommer till den lilla staden Kilbeggan (på Gaeliska betyder namnet Den Lilla Kyrkan) som ligger nästan mitt på Irland så kan man verkligen säga att båda dessa varianter passar in och dom har nu varit sammankopplade i över 260 år.

År 1757 så fick en Matthius McManus licens att destillera sprit i Kilbeggan och började då producera whisky. Inget annat destilleri i världen kan visa upp ett lika gammalt dokument om tillverkning av just whisky. I en lokal tidning redan 7 år tidigare så stod det om ett bröllop där mannens yrke var destillatör men det finns inga andra dokument förutom den bröllopsartikeln så var han arbetade vet ingen idag men det verkar ju ändå som om det lagligen framställdes sprit i regionen redan innan 1757.

John Cashman som idag är Global Brand Ambassador på Kilbeggan säger att anledningen till att Matthius McManus valde just denna plats för sitt destilleri är att det fanns ett stort utbud av bra gräs och korn och tillgång till gott och rent vatten.

Familjen Codd tog över destilleriet 1798 och drev det till 1843 då en John Locke tog över ruljangsen och under hans ledning så blomstrade destilleriet och ett starkt band knöts till både dom som arbetade med whiskytillverkningen och ortsbefolkningen. Dom anställda fick möjlighet att antingen hyra eller köpa hus på destilleriområdet, dom fick ta hem utbrända korn som föda till boskapen som också fick beta på Lockes marker och så fick dom över 100 anställda dessutom en vagnslast med kol inför varje vintersäsong.

1866 så exploderade en panna vilket medförde att destilleriet stängde. Ägarna hade inte råd att införskaffa en ny men nu kom ortens invånare till hjälp. Lokalbefolkningen samlade helt enkelt ihop till en ny panna och i ett brev till Familjen Locke så intygade dom sin djupa tacksamhetsskuld för att dom upprätthållit en tillverkning som gett ortens fattiga anställning och som haft ett gynnsamt inflytande på stadens välstånd.

I flera tidningar så skrev John Locke ett öppet brev som tack till befolkningen där han påpekade att detta var den stoltaste dagen i hans liv. Ett minne av den händelsen hänger idag i destilleriets restaurang.

År 1878 så utbröt en brand som förstörde en stor del av destilleriet men även då ryckte byborna ut, bröt sig in och rullade ut över 1000 fat whisky som därmed räddades.

Den brittiske författaren Alfred Barnard besökte destilleriet 1887 som research för sin då kommande bok Whisky Distilleries of The United Kingdom, då sköttes destilleriet av John Lockes söner John Edward & James Harvey som hade 70 personer under sig som jobbade med framställningen av whisky.

1893 så omvandlades det privatägda destilleriet till aktiebolaget Locke & Co Ltd.

Under hela 1800-talet så hade Irland varit absolut störst när det handlade om whisky men i början av 1900-talet så hade dom varit tvungna att lämna över den tronen till skottarna. Det hade varit krig och svält i landet och skottarna hade tagit över största delen av marknaden med sin nya blended whisky och det här påverkade givetvis även Kilbeggan som hade en svår tid. När alkoholförbudet infördes i USA så försvann så gott som hela exportdelen och Kilbeggan upphörde med att producera ny whisky, friställde nästan alla anställda och fortsatte enbart försäljningen av den whiskyn som redan låg på fat.

När förbudstiden upphörde i USA 1931 så kunde en viss uppgång skönjas och nu var det John Lockes barnbarn Mary Evelyn & Florence Emily som skötte destilleriet. Till 1947 så höll dom ut innan dom lade ut Kilbeggan till försäljning och även om destilleriet behövde en rejäl renovering så fanns det där stora lager av värdefull whisky. Utan att någon köpare dök upp så fortsatte tillverkningen och även om familjen nu var skuldsatta så fick destilleriet en helrenovering.

1952 så höjde den Irländska regeringen punktskatten med 28% och 1 år senare så slutade Kilbeggan koka sprit. Företaget höll dock ut till 1958 och under dom här åren så betalade fortfarande aktieägarna in licenspengar varje år så att licensen inte skulle släckas.

1962 så köptes anläggningen upp för 10.000 pund av den tyska affärsmannen Karl-Heinz Möller som gjorde en enorm affär när han sålde alla fat med whisky som låg i lagerhusen och en mycket värdefull Mercedez Benz som destilleriet ägt i många år. Året senare så sålde han det som var kvar till företaget Powerscreen som bland annat framställde delar till Volvo.

1982 så bildade lokalbefolkningen Kilbeggan Preservation & Development Association, tog hand om en del av lokalerna och började återställa destilleriet i sin ursprungliga form. Dom renoverade byggnaderna och det ikoniska vattenhjulet från 1700-talet, öppnade ett museum och började med guidade turer.

Whiskymakaren John Teeling som öppnade destilleriet Cooley blev intresserad av historien bakom Kilbeggan och köpte destilleriet 1987. Lokalföreningen fortsatte driva museidelen och Teeling tog över lagerhusen och destillationsdelen med alla apparater och eftersom alla tidigare ägare fortsatt att betala licensen så kunde John Teeling börja planera för att förverkliga sin dröm, att åter producera ny whisky på Kilbeggan.

År 2007 när Kilbeggan firade 250 år så var ättlingar till dom tre första ägarfamiljerna McManus, Codds och Locke inbjudna till destilleriet som då fick bevittna när den 180 år gamla pannan åter började bubbla. Världens idag äldsta whiskypanna som fortfarande kokar sprit.

Orten har fått en nytändning tack vare en lokalbefolkning som alltid ställt upp för ett destilleri som också alltid ställt upp för orten. För att ära det tajta bandet så har Kilbeggan ett handslag på varje flasketikett.

Kilbeggan producerar ett antal varianter men det är ganska svårt här hemma att få tag i dom. 

Den jag har i glaset är deras vanligaste, Kilbeggan Traditional Irish Blended som bjuder på rikligt med vaniljtoner och citrusfrukt i smaken, nötter och med en lite pepprig avslutning. En riktigt bra irländsk blandwhisky och som ju bär på en mustig historia.