Den 11:e oktober i år fyller SamuelWhisky 10år! Ett av sätten jag firar detta på är att den 11:e i varje månad fram till och med jubiléumsdagen posta retrospektiva nedslag i dom första 10 åren av SamuelWhisky. Genom att klicka här kommer du till bloggens startflik där du finner del 1-3 i artikelserien vilka i tur och ordning handlat om: vägen fram till bloggen SamuelWhisky, en sifferfixerad tillbakablick på mitt bloggande och mina tasting notes, min kärlek till och för Laphroaig.
Knappt två år innan jag drog igång den här bloggen började jag arbeta på whiskymässor. Hur det kom sig att jag började jobba mässor land och rike runt är egentligen och från allra första början ett resultat av flera saker: mitt stora intresse för den irländska rökta whiskeyn Connemara, hårt arbete, och ren slump. Parallellt med att jag 2007/2008 fastnade för och nördade ner mig totalt i Laphroaig blev jag sugen på fler stilar av torvrökt whisky. I den svenska utgåvan av Michael Jacksons whiskybok vilket på den tiden var min vardagsläsning snubblade jag då över just Connemara. Precis som med Laphroaig blev det all in och i augusti 2009 startade jag FB-gruppen Connemara Clan (som jag 2014 ersatte med en
FB-sida med samma namn).
Samma år gick jag runt som gäst på whiskymässan i Örebro och delade ut egenhändigt producerade flyers till mässbesökare för att sprida ordet om Connemara och min fanclub Connemara Clan. Rätt som det var snubblade jag över en monter där Connemara fanns representerad! Jag presenterade mig för en person som arbetade i montern, berättade om mitt stora intresse för Connemara och att jag precis startat FB-gruppen, visade mina flyers och fick lämna en hög i montern så att dom kunde dela ut flyers till andra Connemara-intresserade. Ett år senare besökte jag örebromässan igen, letade febrilt efter Connemara-montern och hittade den hos Philipson Söderberg. Där stod Linda Nånting, Brand Ambassador för Cooley Distillery, och tog hand om bland annat Connemara. Vi pratade såklart Connemara i kvadrat
och efter ett tag visade det sig glädjande nog att både hon och folket på Cooley Distillery hört talas om Connemara Clan (som vid det här laget hade ganska många medlemmar). En tid senare fick jag ett mail ifrån självaste Stephen Teeling på Cooley som mycket riktigt hört talas om klanen och undrade om jag var intresserad av att ta mig an en (ideell) ambassadörsroll för Connemara. När 2011-års örebromässa närmade sig fick jag sen ett mail ifrån David Ask på Berntson Brands som, på Stephens inrådan, frågade mig om jag ville hjälpa dom på mässan och ta hand om Connemara och resterande whiskey i Cooleys portfölj! Jag arbetade tre mässor åt Berntson; Örebro
Linköping (tillsammans med Jennifer Graham Brand Ambassador Cooley, Bruce Gordon Destillerichef Knockdhu, och Jerry Lindahl som med glimten i ögat kallade sig själv för ”en skribent av dignitet”),
|
Jennifer skymtas i till vänster i bild... |
och sist ost- och vinmässan Chateau Grand Cru. När det började närma sig den sistnämnda mässan fick jag veta av Tommy Isaksson på Berntson att Cooley framgent skulle representeras av Edrington. Jag ville såklart fortsätta arbeta med Connemara på mässorna och hörde därför snabbt av mig till Edrington för att presentera mig själv, berätta om mitt stora intresse för Connemara, och att jag fanns tillgänglig om dom skulle behöva hjälp på mässorna. Den person jag fick kontakt med var Joakim Leijon och ni kan säkert tänka er hur glad jag blev när det visade sig att han var Brand Ambassador för… Laphroaig! Här hade jag både ren tur och satt på en hel del kunskap om två av Edringtons varumärken och kunde därför slå två flugor i en smäll; vilken förmån att få ta hand om både Connemara och Laphroaig på mässorna! När jag nu blickar tillbaka på åren 2012-2019 arbetade jag hela
33 mässor/mässhelger åt Edrington med Connemara
|
SBWF 2012, min första mässa för Edrington |
som huvudfokus, och jag lärde mig också massor om, och utvecklade både intresse och kärlek för Bowmore, Highland Park, och The Macallan
|
En minst sagt trevlig trio |
Att det höll i sig så länge som åtta år har jag, utöver min kärlek för Laphroaig och mässarbete, Edringtons fair coordinator Dani Skaff att tacka för. Gång på gång fortsatte han ringa in mig på mässjobb efter mässjobb och han var alltid öppen för när jag ville jobba färre mässor eller när jag ville jobba fler och fler, tack Dani!
|
Dani vid Scapa 2016 |
Men vad är det då som är så kul med att jobba mässor?! Den frågan är enkel att svara på: allt! Jag älskar att möta och prata med människor
|
Möte med Mathias och Brunte på Örebromässan |
|
Tillsammans med whiskylassien Tiina på Linköpingsmässan |
|
Roland Fire och Patrik Ice på Destillat Stockholm |
jag älskar att få berätta om whisky jag själv älskar, att få representera ett eller flera fantastiska varumärken, och att få svara på lätta som svåra och kluriga frågor om whiskyn ifråga. Man vet aldrig vad mässbesökaren på andra sidan montern kan eller inte kan om whisky i allmänhet, eller om produkten i synnerhet: hur den tillverkas, hur den är lagrad och vad det är som gör att den smakar som den gör. Jag älskar också när det är så fruktansvärt mycket att göra, när whiskyn säljer så bra, att man knappt hinner prata. Jag älskar helt enkelt det hårda arbete som mässjobb faktiskt är.
Och även om jag kanske inte älskar att efter avslutad mässa packa ner montern och allt i den, är det få saker som slår att efteråt sitta ner och i goda vänners lag äta en god bit mat, dricka nåt gott, och lägga upp fötterna för vila, aaaah!
I fallet Edrington har det också varit så himla roligt att under flera år få arbeta i montern med samma människor, lära känna dom och känna att man gör någonting riktigt kul tillsammans: jag pratar såklart om järngänget Stefan, Tessa, Timmy, Filip, och Dani.
|
Järngänget på en av alla SBWF-mässor |
Dessutom har jag också haft förmånen att då och då få arbeta med branschfolket. Jag tänker då särskilt på Brand Ambassador för Beam Suntory Malts, Joakim Liljekvist (och våran eviga diskussion om vilken Laphroaig som är rökigast, för att efter några år komma fram till att jag pratade om torvighet och han pratade om rökighet)
men också på Danielle Mckerrell (Laphroaig)
Vicky Stevens (Laphroaig)
Sietse Offringa (The Macallan), Cat Gordon (Bowmore), och sist men inte minst Martin Markvardsen (Highland Park)
Så många fina och roliga minnen har jag
och så många goda whisky har jag smakat, både från tiden på Berntson och tiden på Edrington
|
På SBWF 2012 smakade jag HP30 första gången, då kostade den "bara" 3000kr :) |
Och nu, eller rättare sagt sedan 2021, har jag den stora äran att få arbeta mässor för Agitator; Sveriges om inte världens mest spännande whisky och destilleri! Skål för det och skål såklart för mässor i massor!
|
Tillsammans med Operatör Maria och Destillerichef Oskar på SBWF 2022 |